Titel: Ljuset vi inte ser
Författare: Anthony Doerr
Språk: Svenska
Original titel: All the Light We Cannot See
Antal sidor: 599
Utgiven: Oktober 2015
Förlag: Bookmark Förlag
Författare: Anthony Doerr
Språk: Svenska
Original titel: All the Light We Cannot See
Antal sidor: 599
Utgiven: Oktober 2015
Förlag: Bookmark Förlag
Beskrivning från Bokus:
Den franska flickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring.
Den franska flickan Marie-Laure har nyligen blivit blind och kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring.
I Tyskland drömmer barnhemspojken Werner om att bli radiotekniker, men kan bara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend.
När Marie-Laure flyr det ockuperade Paris och Werner skickas på ett hemligt uppdrag förenas deras öden i Saint-Malo en stad som kommer att totalförstöras av kriget.
Ljuset vi inte ser är en gripande historia om människor som, mot alla odds, kämpar för att överleva. En fängslande berättelse om den grymhet som en gång slog klorna i Europa och om den godhet som göms i djupet av våra hjärtan.
Kommentarer:
Historiska romaner är inget jag brukar läsa särskilt ofta men jag hade bara hört bra saker om Ljuset vi inte ser så jag blev väldigt glad när jag fick den som ett recensionsexemplar.
Jag kan börja med att säga att det finns så mycket att skriva om den här boken då den utspelar sig under andra världskriget och den verkligen berörde mig och dessutom är den är hela 599 sidor lång, men jag ska försöka att sammanfatta det.
I ljuset vi inte ser får vi följa Marie-Laure som bor i Frankrike med sin pappa och hon är även blind sedan sex års ålder.
Något som jag gillade mycket är att Marie-Laure och hennes pappa har en väldigt bra och fin relation med varandra. Marie-Laure litar helt och hållet på honom och han försöker lära henne så mycket som möjligt så att hon ska kunna ta hand om sig själv även om hon är blind. Till exempel lär han henne att kunna hitta hem genom att räkna gatubrunnar, känna igen ljud och liknande. Ibland går hon fel väg men efter några försök kan hon hitta hem utan sin pappas vägledning.
Det var väldigt annorlunda att få läsa om någon som är blind och bara kan tolka vardagen genom ljud, dofter och beröring och när kriget sedan bryter ut blev det ännu mer intressant att få läsa ur Marie-Laures perspektiv. Jag tycker att författaren gjorde ett riktigt bra jobb att beskriva allt ur Marie-Laures perspektiv, då jag tyckte att det var väldigt målande och även fängslande att få läsa ur det perspektivet.
En annan karaktär som vi får följa är den föräldralöse pojken Werner som bor i Tyskland på ett barnhem tillsammans med sin syster, och sedan går han med i Hitlerjugend för att slippa att jobba i kolgruvan.
Skolan har väldigt tuffa och hårda regler och vissa av de så kallade lärarna var så långt ifrån trevliga som det går att vara.
Ljuset vi inte ser växlar mellan Marie-Laure och Werner och vi får även reda på mycket bakgrundshistoria till dem båda då boken även växlar mellan olika år, vilket gör att båda karaktärerna blir levande och historien berör ännu mer.
Ljuset vi inte ser gjorde mig både ledsen och glad i vissa stunder och jag vet att berättelsen inte kommer lämna mig i första taget. Jag rekommenderar den varmt till alla.
Citat:
Detta är, inser hon, den bakomliggande orsaken till rädslan, till all rädsla. Att ett ljus som man inte har någon möjlighet att hejda ska vändas mot en, och leda en kula till dess mål.
Betyg 9/10
Tusen tack till Bookmark Förlag för recensionsexemplaret!
Kommentarer:
Historiska romaner är inget jag brukar läsa särskilt ofta men jag hade bara hört bra saker om Ljuset vi inte ser så jag blev väldigt glad när jag fick den som ett recensionsexemplar.
Jag kan börja med att säga att det finns så mycket att skriva om den här boken då den utspelar sig under andra världskriget och den verkligen berörde mig och dessutom är den är hela 599 sidor lång, men jag ska försöka att sammanfatta det.
I ljuset vi inte ser får vi följa Marie-Laure som bor i Frankrike med sin pappa och hon är även blind sedan sex års ålder.
Något som jag gillade mycket är att Marie-Laure och hennes pappa har en väldigt bra och fin relation med varandra. Marie-Laure litar helt och hållet på honom och han försöker lära henne så mycket som möjligt så att hon ska kunna ta hand om sig själv även om hon är blind. Till exempel lär han henne att kunna hitta hem genom att räkna gatubrunnar, känna igen ljud och liknande. Ibland går hon fel väg men efter några försök kan hon hitta hem utan sin pappas vägledning.
Det var väldigt annorlunda att få läsa om någon som är blind och bara kan tolka vardagen genom ljud, dofter och beröring och när kriget sedan bryter ut blev det ännu mer intressant att få läsa ur Marie-Laures perspektiv. Jag tycker att författaren gjorde ett riktigt bra jobb att beskriva allt ur Marie-Laures perspektiv, då jag tyckte att det var väldigt målande och även fängslande att få läsa ur det perspektivet.
En annan karaktär som vi får följa är den föräldralöse pojken Werner som bor i Tyskland på ett barnhem tillsammans med sin syster, och sedan går han med i Hitlerjugend för att slippa att jobba i kolgruvan.
Skolan har väldigt tuffa och hårda regler och vissa av de så kallade lärarna var så långt ifrån trevliga som det går att vara.
Ljuset vi inte ser växlar mellan Marie-Laure och Werner och vi får även reda på mycket bakgrundshistoria till dem båda då boken även växlar mellan olika år, vilket gör att båda karaktärerna blir levande och historien berör ännu mer.
Ljuset vi inte ser gjorde mig både ledsen och glad i vissa stunder och jag vet att berättelsen inte kommer lämna mig i första taget. Jag rekommenderar den varmt till alla.
Citat:
Detta är, inser hon, den bakomliggande orsaken till rädslan, till all rädsla. Att ett ljus som man inte har någon möjlighet att hejda ska vändas mot en, och leda en kula till dess mål.
Betyg 9/10
Tusen tack till Bookmark Förlag för recensionsexemplaret!
Den här vill jag läsa så himla mycket och inte mindre nu efter din recension!:)
SvaraRaderaDen var riktigt bra! Rekommenderar den varmt, och tack :)
Radera