Titel: The Sword of Summer
Författare: Rick Riordan
Språk: Engelska
Serie: Magnus Chase and the Gods of Asgard #1
Antal sidor: 499
Utgiven: Oktober 2015
Finns hos: Bokus/Adlibris
Beskrivning från Goodreads:
Magnus Chase has always been a troubled kid. Since his mother’s mysterious death, he’s lived alone on the streets of Boston, surviving by his wits, keeping one step ahead of the police and the truant officers.
One day, he’s tracked down by a man he’s never met—a man his mother claimed was dangerous. The man tells him an impossible secret: Magnus is the son of a Norse god.
The Viking myths are true. The gods of Asgard are preparing for war. Trolls, giants and worse monsters are stirring for doomsday. To prevent Ragnarok, Magnus must search the Nine Worlds for a weapon that has been lost for thousands of years.
When an attack by fire giants forces him to choose between his own safety and the lives of hundreds of innocents, Magnus makes a fatal decision.
Sometimes, the only way to start a new life is to die . . .
Kommentarer:
The Sword of Summer är första boken om Magnus Chase och det är ingen nyhet att jag tycker om Rick Riordans böcker och The Sword of Summer var inget undantag!
Precis som i Rick Riordans andra böcker så var The Sword of Summer full av spänning och såklart mytologi och den här gången är det nordisk mytologi som gäller, och det gillade jag verkligen!
Jag gillade karaktärerna speciellt Magnus som bara var så underhållande och även charmig på något viss och jag tyckte även om flera av bi karaktärerna och speciellt Sam och Blitzen.
När det kommer till gudarna så var Thor helt klart favoriten och allra mest för att han var så rolig! Humorn var verkligen på topp i den här boken för det var så många gånger som jag satt och skrattade högt.
The Sword of Summer bjöd på ett fartfylld, underhållande och spännande äventyr och jag ser verkligen fram emot att fortsätta med serien!
Citat:
“What kind of animal am I eating?'
Sam wiped her mouth with the back of her hand. 'It's named Saehrimnir.'
'Okay, first of all, who names their dinner? I don't want to know my dinner's name. This potato--is this potato named Steve?'
She rolled her eyes. 'No, stupid. That's Phil. The bread is Steve.”
“Could you do a glamour and turn into something smaller?" I asked it. "Preferably not a chain, since it's no longer the 1990s?"
The sword didn't reply (duh), but I imagined it was humming at a more interrogative pitch, like, Such as what?
"I dunno. Something pocket-size and innocuous. A pen, maybe?"
The sword pulsed, almost like it was laughing. I imagined it saying, A pen sword. That is the stupidest thing I've ever heard.”
Betyg 9/10